Hej Carin Rodebjer

Här kommer min intervju med Carin Rodebjer, den kommer också att ligga på Åhléns hemsida från nästnästa vecka. Tjingeling <3

——————————————————————————————————————————————-

New York visar sig från sin bästa sida, sol och klarblå himmel men inte för hett trots att sommaren är här. Jag ska möta Carin Rodebjer i hennes Showroomkontor och funderar i taxin på vägen dit över hur mycket jag faktiskt känner för varumärket Rodebjer. Och hur det kan komma sig att man har en relation till vissa varumärken och inte känna alls för andra. Kanske att jag kan få ett svar efter dagens möte.

Showroomet ligger uppe vid 7e Avenyn, också kallad Fashion Avenue, och runt hörnet ligger även Carins gamla skola FIT (Fashion Institute of Technology).  Här samsas ett femtontal olika modemärken i en härlig lokal ett par trappor upp i en typisk New York-byggnad med ett smalt och lätt vint trapphus. Jag knackar på och mottas av en oförskämt fräsch Carin i svarta tajta jeans och höga klackar. Vi slår oss ner med en kaffe och jag undrar direkt om hon alltid har höga klackar och hur alla chica New York-tjejer pallar att gå runt i sina 12 centimeters.

C: Jag har definitivt inte alltid klackar, det skulle inte gå haha. Man måste kunna vara snabb och rörlig ibland. Men jag tror på både och, man är så mycket som kvinna idag och det måste få finnas plats för allt.  Nu för hösten har vi till exempel de här herrinspirerade skorna i kollektionen som det liksom slår gnistor om när man flyger fram genom livet.

Carin visar ett par fantastiska svarta lågskor med glittriga detaljer.

L: Gud så snygga, dom vill jag ha! Hur ser hösten ut på Rodebjer, vad har ni inspirerats av?

C: Kollektionen är faktiskt inspirerad av mannen, maskulin form och estetik och vi har krupit under skinnet på olika starka manliga karaktärer som Jean Cocteau, David Hockney, Jean Michel Basquiat, Prince Michael of Kent.

L: Spännande, hur kommer det sig?

C: Jag blev framförallt lite trött på allt prat om starka kvinnor och musor och tänkte att varför kan inte en kollektion med kläder för kvinnor lika gärna växa fram med inspiration från det maskulina. Så den här kollektionen blev en mix av manlig tradition och kvinnlig framåtanda.

Jag är oerhört intresserad av genusperspektiv och försöker egentligen att undvika uppdelningen feminint och maskulint, jag älskar att vända på begreppen och hitta nya vägar.

L: Det tycker jag man får en känsla av när man ser dina plagg, de känns på något vis egna och oberoende. Självsäkra och mogna samtidigt som de vågar sticka ut och liksom säga sitt.

C: Vad kul att du tycker det. Jag ser bäraren av mina kläder som en modig, trygg och progressiv kvinna som struntar i hur man ”bör” vara. Hon går sin egen väg, har både yttre och inre stil, tar eget ansvar och är helt fördomsfri.

 

L: Så din kvinna är snarare en viss typ av individ med ett vidsynt mindset än preciserad av till exempel ålder, yrke, geografi och så vidare?

C: Ja definitivt. En dröm besannades lite när Meryl Streep för ett tag sen bar en röd Rodebjer-kreation vid en gala i London. Hon är briljant och prestigelös på samma gång. Precis så som jag vill att Rodebjer ska uppfattas.

L: Wow vad häftigt! Hämtar du inspiration från några andra varumärken eller modeskapare?

C: Balenciaga och Celine förstås. Jag gillar Proenza Schouler för hårdheten och Hermez för det mjuka. Sen beundrar jag Dries van Noten som säsong efter säsong gör underbara kollektioner med kunden i fokus, inte för sin egen skull.

På den svenska scenen är det svårare, jag skulle säga Svenskt Tenn och Mathias Dahlgren. Att äta på Mathias restauranger gör mig nästan rörd. Han har sådan otrolig precision och en noggrannhet som imponerar mig.

Annars inspirerar det dagliga livet i New York mig. Mötet med staden.

L: Ja, hur är det nu att bo i New York igen? För du har ju bott här tidigare när du pluggade också.

C: Det är verkligen fantastiskt. Jag känner mig hemma här och staden föder mig med energi.  Här möts olika världar och det ges på ett helt annat sätt utrymme för individen än det gör i Stockholm.  Man blir ställd inför konstiga kulturkrockar varje dag vilket får en att tänka till och hela tiden ifrågasätta.

L: Hur ser dina dagar ut, var bor du och vad gör du på helgerna?

C: Jag bor nu i en lägenhet på Upper West Side, när jag studerade här så bodde jag på Lower East Side så det är verkligen tvärt emot. Jag älskar lägenheten och vår takterrass och just nu spendera jag mycket tid hemma med att fixa och greja. Jag jobbar ju väldigt mycket så hemmet blir en trygg plats där jag kan återhämta mig och ladda batterierna.

L: Gillar du att laga du mat?

C: Nej, nej, jag är ingen matlagerska alls haha. Jag ställs inför så mycket val varje dag att jag får panik i en matbutik där man måste välja ännu mer. Det blir take-away eller äta ute. Blir det matlagning hemma så står mannen för det.

L: Ni har en liten dotter också, är det inte svårt att bo i New York med barn?

C: Nej jag tycker faktiskt inte det. Jag tycker det är skönare att vara förälder i New York än i Stockholm. Här finns det inga regler eller normer på samma sätt kring hur man bör vara eller agera som förälder. Hemma är det så otroligt mycket ramar man helst ska hålla sig inom och det kan lätt bli stressande och hårt. På så vis tycker jag att Stockholm är en ganska hård stad.

L: En sista fråga, vad skulle du vara om du inte var modedesigner?

C: Hm… hjärnkirurg kanske. Jag är så oroligt fascinerad av hur hjärnan och sinnet fungerar. Jag skulle vilja komma in där och se hur det går till.

L: Tusen tack för att jag fick träffa dig Carin, nu ska jag låta dig jobba vidare.

C: Tack själv, jag måste erkänna att jag var lite trött när vi möttes i morse. Vi var på Tertulia, en fantastisk liten tapasrestaurang igår och firade av en kollega.

L: Åh vad skönt att du säger det, jag var också lite trött. Detta är ju staden som aldrig sover…